Oj, har ju inte bloggat på månader!
Detta har inte berott på att vi ligger på latsidan, nej nej, vi har hunnit med en hel del!    
Det har varit turbulenta månader med vår lille dobbis, blockmongot rockar på och privat rusar det på i ett galet tempo, så inget nytt under solen där kan man säga..  
Blockmongot har fått en lila huggtand i överkäken   och denna ska undersökas av tandläkare på klinik om ca 1 vecka, är den trasig eller hon har ont så får de helt enkelt ta bort tanden, är det nån som klarar sig bra med 3 av 4 huggtänder så är det nog min lilla "piraya"..   
Men vilket år vi har haft jag & blockmongot!    
Började året med att köra upp henne som tjänstehund, sen har vi tävlat lite lydnad och är uppflyttade till Klass 3 med ett LP i bagaget, i juli gjorde vi den efterlängtade debuten i Mondioring där vi på lördagen lyckades få ihop godkänt resultat och blev bästa svenska ekipage!
MEN blockmongot kallas ju just blockmongot av en anledning, på söndagen orkade vi inte riktigt hålla ihop kostymen och det är väl där den största bristen ligger, det här med att hålla ihop nerverna helt enkelt..   
Men missförstå mig rätt, som tjänstehund får hon leva ut sin personlighet och vi älskar vårt lilla mongo och ser fram emot många fler år tillsammans, dock besämt mig för att inte tävla mer än nån MR tävling nästa år och det är mest för att hålla igång träningen, i övrigt är jag galet stolt över alla mål vi uppfyllt vårt första år tillsammans och nu har damen fyllt 7 år...  

Och lilldobbisen aka chokladkakan då??
Jodå, här har dramat inte låtit vänta på sig!
Han är sjövild den lilla, och ja, jag säger den lilla, då han verkar vara en storlek mindre än sina bröder men det är inget jag ser som en nackdel - tvärtom!
Men han kommer säkert ikapp och ett skäl till detta är säkerligen att den sjövilda chokladkakan äter allt som inte är fastspikat.. Så han tyckte det var en bra idé för nån månad sen att käka lite filt/byggisolering..   
Reultatet blev en akutoperation där de fick öppna både buk och tunntarmen..  
Kakan fick burvila med tratt och skonkost i 14 dagar och tappade då det lilla hull jag hade fått till på den lille spinkige kroppen..
Men nu är han lyckligtvis helt återställd och han är underbar!  
Nej, jag har inte fått en enda gnutta gratis då detta är en egensinnig herre och även om han närmar sig 6-månaders strecket och jag normalt har grundat ett par lydnadsmoment då så har jag med honom inte kommit mycket längre än kontaktövningar, sitt och ligg typ.. För jag har fått lägga allt krut på att försöka få honom att förstå och tycka att det är kul att leka ihop och samarbeta!     
Han leker gärna - han behöver bara ingen människa för att göra det..
Så om han fick tag i en leksak drog han genast med den, när jag kampade med honom så kunde han avbryta leken efter 45 sekunder och helt sonika gå och göra nåt annat...  Och han har energi som ingen annan!  
Jag har haft malle, kelpie och holländare (erkänt ganska aktiva raser) senaste 13 åren och INGEN valp nånsin har varit så jävla jobbig som kakan!      
Han är en riktig liten personighet och jag har MASSOR av hund att jobba med - men jag ÄLSKAR denna lilla vilde som i grunden är en otroligt glad kille som är positiv inställd till allt och alla och en galen mammagris!
(Varför vet jag inte eftersom jag mest verkar vara ett ankare som hindrar hans framfart men av nån anledning är det viktigt att jag finns inom synhåll?!)
Han vill vara med vid tandborstning, första gången jag ägt en hund som varje morgon och kväll tigger tandbortsning!
Vi firade 5-månaders dagen med utställning, är inte så förtjust i det här med vänstervarv men brukar köra nån valputställning eller två för att få lite hanterings- och miljö träning och min erfarenhet är valparna brukar lägga sig ner och slappna av då det liksom blir för mycket att hålla reda på med alla folk och hundar runtomkring...
Inte kakan.. han orkade ha full koll i alla tre timmar vi trängdes i ett smockfyllt ridhus...faktiskt..  En vän sa till mig att "dobbisar är nog lugnare med en annan av-knapp än mallarna"... ehh låt mig säga.. NEJ!  Men han ÄR ju tydligen söt som socker iaf då vi blev bäst i ras och fick med några rosetter hem..  
Och man vet att man har en rutinerad bruksräv till uppfödare då man ringer upp honom och berättar att man varit på utställning och möts av den förvånade frasen; "jaha, varför då?"       
Men det går framåt, nu kommer han in med saker iaf 85% av gångerna, han är kampglad och springer på fint i alla möjliga och omöjliga miljöer.. Vi får se vad det blir av oss men jag är helt säker på att "vi" kommer ha roligt på vägen iaf!    

Privat händer det MASSOR och vi har haft en galet späckad höst och många roliga upplevelser såsom resor, figgeseminarium i Halmstad och massa kul med barnen och vänner, nästa år kommer det bli mer träning än tävling men vi har en del stolpar spikade redan ;)
Knattarna har i helgen genomfört Barnens Hinderbana, ett litet "mini tough viking" där de får kämpa mot Gladiatorerna i slutet - galet kul och hela flocken börjar komma igång ordentligt med fyträning!    
Så vi rockar vidare, ser fram emot att få vara ledig över julen i år och fira med mina nära & kära..
Äntligen ledig med barnen över julen och jag & Christoffer firar 5 år tillsammans och 1 år som förlovade och vi ser mycket fram emot en härlig och ljus framtid ihop!   

Så hörs vi inte innan dess avslutar jag nu med att lite i förtid önska er alla en
RIKTIGT GOD JUL & GOTT NYTT ÅR!!