Efter en av de mest långdragna virusinfektioner jag varit med om så börjar jag sakta se ljuset i tunneln...
(Inser dock att det var samma visa litegrann vintern förra året...??) Orken börjar komma tillbaka och gnistan inte minst..   
Har trots sjukdom haft en härlig jul och nyåret blev ju lite oplanerat ledigt och då fick jag chansen att fira med en av mina bästa vänner Tony och hans familj, de kom över till vår lilla koja i skogen, fullastade med god mat och allt som hör till! Kärlek!  

Och apropå kärlek har jag och sambon ju firat 3 år tillsammans precis och jag vet att jag upprepar mig men har ibland svårt att ta in hur lyckligt lottad jag är!   
Vi har passat på att spendera en natt på hotell, varit ute och käkat fin middag   och härom kvällen överraskade han igen med middag och bio, älskar såna små spontana överraskningar i vardagen men framförallt är jag lycklig över att få spendera mitt crazy liv med honom och ser fram emot många fler år ihop!

 I övrigt försöker jag sakta, sakta väcka upp kroppen då jag verkligen saknar att träna!  
Men svårt att få till rutinen när man är ständigt sjuk men om jag inte gör som jag brukar, d v s spränga på som en elit-atlet för att sen vara sjuk igen så kanske, kanske jag kan få det att hålla!  

Det är också dags för ett sjukhus besök och prata gastric by-pass och jag har fortfarande en del kluvna känslor inför detta och nu får jag börja om litegrann då vi flyttade och bytte län så måste karusellen börja om...suck...
Nåväl, å andra sidan kostade det på vågen att ligga sjuk hemma över julhelgerna....  
Dock har jag tagit tag i rökningen,    nej, jag lovar inte dyrt och heligt att aldrig mer röka men just nu känns det bra att vara rökfri och detta är nog lite klassiskt min "periodare-personlighet" men nu står iaf hälsan i fokus igen!  

Och hundträningen har gått på sparlåga den också, blivit nåt pass här och där men nu är det dags att ta tag i den på allvar också, Klass 3 hägrar och oj, vad vi har att göra   ...
Men Zlatan är tacksam att arbeta med, han tackar aldrig nej till att träna   ..
Även om det verkar vara nåt djävulskt svårt att lära sig stående i fjärren    och fortfarande tycker han att apportering är ett onödigt ont och om man nu måste utföra det kan man ju lattja till det med lite ljud, hopp och studs och tugg?!  Men har fått fina tips från lägret hos Lillemor så dom ska vi vara noga att följa nu   ...
Nu iväntar vi bara lite besked så vi vet hur vi ska lägga upp träningen mer exakt men årets mål är helt klart att bli klara för Eliten!  

Nu ska jag mysa vidare i soffan och ladda för 2 kvarstående nätter i uniform innan en fullspäckad ledighet tar vid, bland annat ska vi på bröllop då lillasyster gifter sig!  
Just nu lite sliten och trött efter att ha agerat "dancing queen" halva natten på syrrans lyckade möhippa,   tack till alla inblandade!  

På återseende!