Livet svänger fort ibland och efter en tid så bestämde sig sambon och jag för att inte genomföra bröllopet utan istället gå skilda vägar..

Vi är dock fortfarande vänner och kommer fortsätta vara det👌, efter nästan 6 år tillsammans, samma arbetsgivare e t c så här vi för mycket gemensamt för att vara ovänner helt enkelt..😊

Detta har varit tufft för barnen oxå då han funnits som bonuspappa i princip halva deras liv men vi får ihop en fungerande vardag och jag är oerhört stolt över pojkarna som uppvisar en gedigen "det här fixar vi mamma" attityd..❤

Och brukar sällan eller aldrig diskutera mitt privatliv/mina privata känslor med barnen men i ett obetänksamt ögonblick slänger jag, vid middagsbordet, ur mig;

"Mamma ska inte ha nån kille mer" varpå båda stannar med gaffeln halvvägs till munnen och i kör storögt utbrister: "varför inte då?!"🙄

Jag svarar nåt i stil med; men ni har ju varit så ledsna nu när Christoffer flyttat?!..🤤

Då svarar de; äsch, det är ju bara för att han varit med oss så länge, vi vet att du alltid oroar dig för oss - det är typ mammors jobb - men du behöver inte det"..❤

Men vi mår alla bra, hemma har vi gjort om en del, fått upp nya möbler och fått ihop vår älskade koja riktigt mysigt, knattarna och jag och här måste jag rikta ett ENORMT TACK till min ständiga vapendragare Anna som varit ovärderlig hjälp - på alla sätt!❤💋

I övrigt så har jag och knattarna sen i våras, hör och häpna, börjar löpträna 🤤😱😏... Löpträna kanske är att ta i 😁😁 men på en runda om 3.4 kilometer kan jag nu iaf jogga 2 km i sträck!🤘

Inget stort "jämfört med alla andra" som drar milen till frukost typ men med tanke på att jag hatat löpning, aktivt😎, hela mitt liv, har en halv knäskål, skruvar och metallplatta i ena benet och startar med 0 kondition så är jag sjukt nöjd med mig själv och vi krigar vidare!👌

Och i hunderiet rullar det på, jag har fortfarande en bra bit kvar med Kakan innan vi är redo för nån sorts tävling eller så men vi tränar på! 🤘

Han är en rejäl utmaning då han är ganska hård i huvudet och inte skapar några speciella minnesbilder, varken positiva eller negativa 😁😁 men det börjar lossna så saaaakta när det gäller samarbetet och förigheten *skam fan den som ger sig*...😉😜

Man vet att man har en utmaning när den 9-åriga sonen säger; Mamma, det verkar ta mycket längre tid för Kakan att lära sig saker, jämfört med mallarna?!

- Eeh ja, det tar lite längre tid med Kakan ja..?

Han svarar då med; "Vi kanske ska köpa en malle nästa gång?!".. 😱😂😂😂 

Skämt å sido så vill jag bara förtydliga att JA han ger mig massa gråa hår och jag brukar skämta med folk;

"När folk frågade varför jag köpte Dobber istället för malle och jag svarade: Varför inte?! - Nu vet jag varför inte!😎😎

MEN som vi älskar vår chokladkaka, han är en riktigt glad pajas detta energiknippe och jag kan inte riktigt förklara varför 😂😂 men han har definitivt stulit mattehjärtat totalt och jag ser fram emot massa galna härliga år med honom!😍

Och i övrigt njuter vi av sommar med poolhäng, umgås med härliga vänner, tränar hund, rockar vidare mot en härlig framtid och just nu sitter jag och beundrar min "bling ring" 😜😉👌

Ja, det var tänkt som en vigselring från början men så kände jag; Nej, jag har valt den, betalat den själv och den är specialdesignad för att passa på mitt trasiga finger - det här är MIN ring!👌🤘💪💎 så istället för att bygga ut en vigselring valde jag att behålla grunddesignen och detta är nu min "självständighetsring"😎😜👌

Närmast laddar jag och barnen för en tripp till Legoland i början på Augusti, i övrigt hoppas jag ni alla får en underbar sommar!! 🐕🍓🍉🍦🥂🍾🌞🎉🤽🏊🎶🇸🇪

Oj, har ju inte bloggat på månader!
Detta har inte berott på att vi ligger på latsidan, nej nej, vi har hunnit med en hel del!    
Det har varit turbulenta månader med vår lille dobbis, blockmongot rockar på och privat rusar det på i ett galet tempo, så inget nytt under solen där kan man säga..  
Blockmongot har fått en lila huggtand i överkäken   och denna ska undersökas av tandläkare på klinik om ca 1 vecka, är den trasig eller hon har ont så får de helt enkelt ta bort tanden, är det nån som klarar sig bra med 3 av 4 huggtänder så är det nog min lilla "piraya"..   
Men vilket år vi har haft jag & blockmongot!    
Började året med att köra upp henne som tjänstehund, sen har vi tävlat lite lydnad och är uppflyttade till Klass 3 med ett LP i bagaget, i juli gjorde vi den efterlängtade debuten i Mondioring där vi på lördagen lyckades få ihop godkänt resultat och blev bästa svenska ekipage!
MEN blockmongot kallas ju just blockmongot av en anledning, på söndagen orkade vi inte riktigt hålla ihop kostymen och det är väl där den största bristen ligger, det här med att hålla ihop nerverna helt enkelt..   
Men missförstå mig rätt, som tjänstehund får hon leva ut sin personlighet och vi älskar vårt lilla mongo och ser fram emot många fler år tillsammans, dock besämt mig för att inte tävla mer än nån MR tävling nästa år och det är mest för att hålla igång träningen, i övrigt är jag galet stolt över alla mål vi uppfyllt vårt första år tillsammans och nu har damen fyllt 7 år...  

Och lilldobbisen aka chokladkakan då??
Jodå, här har dramat inte låtit vänta på sig!
Han är sjövild den lilla, och ja, jag säger den lilla, då han verkar vara en storlek mindre än sina bröder men det är inget jag ser som en nackdel - tvärtom!
Men han kommer säkert ikapp och ett skäl till detta är säkerligen att den sjövilda chokladkakan äter allt som inte är fastspikat.. Så han tyckte det var en bra idé för nån månad sen att käka lite filt/byggisolering..   
Reultatet blev en akutoperation där de fick öppna både buk och tunntarmen..  
Kakan fick burvila med tratt och skonkost i 14 dagar och tappade då det lilla hull jag hade fått till på den lille spinkige kroppen..
Men nu är han lyckligtvis helt återställd och han är underbar!  
Nej, jag har inte fått en enda gnutta gratis då detta är en egensinnig herre och även om han närmar sig 6-månaders strecket och jag normalt har grundat ett par lydnadsmoment då så har jag med honom inte kommit mycket längre än kontaktövningar, sitt och ligg typ.. För jag har fått lägga allt krut på att försöka få honom att förstå och tycka att det är kul att leka ihop och samarbeta!     
Han leker gärna - han behöver bara ingen människa för att göra det..
Så om han fick tag i en leksak drog han genast med den, när jag kampade med honom så kunde han avbryta leken efter 45 sekunder och helt sonika gå och göra nåt annat...  Och han har energi som ingen annan!  
Jag har haft malle, kelpie och holländare (erkänt ganska aktiva raser) senaste 13 åren och INGEN valp nånsin har varit så jävla jobbig som kakan!      
Han är en riktig liten personighet och jag har MASSOR av hund att jobba med - men jag ÄLSKAR denna lilla vilde som i grunden är en otroligt glad kille som är positiv inställd till allt och alla och en galen mammagris!
(Varför vet jag inte eftersom jag mest verkar vara ett ankare som hindrar hans framfart men av nån anledning är det viktigt att jag finns inom synhåll?!)
Han vill vara med vid tandborstning, första gången jag ägt en hund som varje morgon och kväll tigger tandbortsning!
Vi firade 5-månaders dagen med utställning, är inte så förtjust i det här med vänstervarv men brukar köra nån valputställning eller två för att få lite hanterings- och miljö träning och min erfarenhet är valparna brukar lägga sig ner och slappna av då det liksom blir för mycket att hålla reda på med alla folk och hundar runtomkring...
Inte kakan.. han orkade ha full koll i alla tre timmar vi trängdes i ett smockfyllt ridhus...faktiskt..  En vän sa till mig att "dobbisar är nog lugnare med en annan av-knapp än mallarna"... ehh låt mig säga.. NEJ!  Men han ÄR ju tydligen söt som socker iaf då vi blev bäst i ras och fick med några rosetter hem..  
Och man vet att man har en rutinerad bruksräv till uppfödare då man ringer upp honom och berättar att man varit på utställning och möts av den förvånade frasen; "jaha, varför då?"       
Men det går framåt, nu kommer han in med saker iaf 85% av gångerna, han är kampglad och springer på fint i alla möjliga och omöjliga miljöer.. Vi får se vad det blir av oss men jag är helt säker på att "vi" kommer ha roligt på vägen iaf!    

Privat händer det MASSOR och vi har haft en galet späckad höst och många roliga upplevelser såsom resor, figgeseminarium i Halmstad och massa kul med barnen och vänner, nästa år kommer det bli mer träning än tävling men vi har en del stolpar spikade redan ;)
Knattarna har i helgen genomfört Barnens Hinderbana, ett litet "mini tough viking" där de får kämpa mot Gladiatorerna i slutet - galet kul och hela flocken börjar komma igång ordentligt med fyträning!    
Så vi rockar vidare, ser fram emot att få vara ledig över julen i år och fira med mina nära & kära..
Äntligen ledig med barnen över julen och jag & Christoffer firar 5 år tillsammans och 1 år som förlovade och vi ser mycket fram emot en härlig och ljus framtid ihop!   

Så hörs vi inte innan dess avslutar jag nu med att lite i förtid önska er alla en
RIKTIGT GOD JUL & GOTT NYTT ÅR!!           

Som de flesta redan sett på Facebook har vi alltså blivit med valp och rasvalet denna gång har förvånat - och förfärat- många!    

Briska´s Karat är en brun dobermann hane på 8 veckor som hämtades hem i måndags, vissa frågar om det var ett spontanköp men nej, vi har fått vänta några veckor på chokladpralinen!  
Briska´s är en dobbiskennel som föder upp dobermann för bruks och har en del ekipage inom IPO världen över, jag har varit bekant med Ronnie ("kennelpappa") sedan jag började hänga på Bro-Håbo BK för sisådär 15 år sen och finns inte heller någon annan jag skulle kunna tänka mig att köpa dobber av utan kände att det blev "nu eller aldrig"...

Många reaktioner har varit väntat negativa typ; "varför då?" - "vad ska du med den till?" - "är inte dobber en sjuk ras?"

Svaret till detta val är ganska enkelt; jo, det finns både mentala skak och sjuka hundar inom rasen MEN med handen på hjärtat så har jag väl inte haft nån vidare tur med varken mallar eller HH heller?!...
(Och helt ärligt, skvallerkärringarna kommer skvallra oavsett vilken hund jag köper så skitsamma liksom..  )
Låt oss säga att olyckskorparna får rätt?! - Men hur ska man veta det om man aldrig vågar prova?!    Så medan många säger: Varför? så väljer jag att svara med: Varför inte?!  

Då jag fick "en ping på fb" om att de hade en brun hane till rätt hem så kände jag precis så; "varför inte?!"
Livet är för kort för att man inte ska våga prova saker! Och om man ska leva sitt liv efter andras åsikter så blir det inte mycket gjort...   

MEN reaktionerna har inte varit enbart negativa, många är positiva oxå och tycker att det är kul att nån vågar "gå mot strömmen" och testa nåt nytt! Jag tror dessutom man lär sig mycket av att våga bredda sina vyer..
Jag tänker ju dessutom köra Mondioring med Ka, som han kallas till vardags, och det är inte speciellt vanligt med dobbis i MR - iaf inte i Sverige, även om det finns utomlands! Så vem vet - kanske blir första svenska dobbisen på MR banorna?!  
Lite lydnad hoppas jag vi kan testa oxå och planen är såklart att ta honom i tjänst sen men vi får se vad det blir av oss!
Blockmongot har ju ett antal år kvar *förhoppningsvis* men hon skulle mer än gärna bli av med det här bruna lilla skräpet matten har släpat hem, tar bara uppmärksamhet och är i hennes värld totalt onödig...  

Ka är en ganska godmodig herre och redan nu ser jag vissa bitar jag kommer få jobba lite extra med, t e x: slänger man åt herren en leksak så kommer han INTE in med den utan man ser den lilla dobbisrumpan försvinna iväg med svansen rakt upp i luften..  ..grattis till mig liksom      , uppfödaren skämtade inte när han sa att "mallar är nog mer föriga"  men detta ska bli en kul utmaning och jag ser fram emot resan!

Sen har jag varken haft min sista malle eller HH...  

Bedårande söt och social och trevlig är han iaf och börjar redan bli en liten mammagris den sjövilda chokladkakan och bjuder på lite bilder här nedan, ser fram emot många spännande äventyr ihop och avslutar med lite bilder och önskar er alla en riktigt trevlig höst!!

Första helgen i Juli spenderades i Naestved i Danmark, på Danish Open som arrangeras av Mondioring Club Danmark av duktiga Jonas C och hans team - och vilket häftigt event de bjuder på!      

Temat var "Ghost Town" och bjöd på en hel del klurigheter, bland annat så var en person utklädd till Frankenstein och hon kom klättrandes ur en kista för att leverera maten i momentet matvägran.. plötsligt var det inte köttbiten jag oroade mig för att blockmongot skulle smaka på..    

Och då vi gick "banvandringen" på lördagen och fick se "white dog" så säger en av de mer kända och rutinerade förarna i fältet att det är den svåraste kategori 1 bana hon nånsin sett, "såhär svårt är det inte ens på VM!"..  

Tävlingsnerverna blev inte mindre dallriga av detta kan jag ju säga så jag är väldigt stolt över att jag och blockmongot höll ihop kostymen såpass att vi fick med oss ett godkänt resultat på 163 poäng - trots att jag nollade apporteringen för oss då jag flyttade en fot, vi slutade på plats 5 av 11 i ett imponerande startfält och dessutom lördagens bästa svenska ekipage i Cat.1!!        

Och med tanke på att jag bara haft Aya sen i vintras och vi började träna Mondioring i April så är jag sjukt nöjd med debuten!  

På söndagen hade lille blockmongot bara skydd på agendan   och efter en kass lydnad (även om framåtsändandet var snyggt), en tjuvstart på frontattacken och nollat förarförsvar då hon minsann inte hade tid att vänta på nåt överfall utan klipper fel figge        så valde jag att avbryta programmet och INTE slutföra tävlingen då lillhjärnan bara gick i spinn, några har efteråt frågat varför jag inte fortsatte så jag fick mer poäng men jag kände att jag ville inte ge henne "fler vinster" då hon är i läget att kostymen inte håller ihop, så vi åker hem och tränar mer helt enkelt   men tar med mig vårt godkända resultat i debuten på lördagen, allt jag lärt mig, alla härliga människor vi träffat och duktiga ekipage som inspirerar!   

Är du intresserad av hundsport så rekommenderas denna tävling VARMT!!
Härlig stämning, duktiga ekipage, trevligt folk och god mat!
Vill oxå tacka ALLA som hjälpt oss på resans gång, ingen nämnd men ingen glömd, ni är alla värda er vikt i guld!!    

Här nedan slänger jag in lite bilder från tävlingen och i övrigt semesterar vi mer än nånsin i år, haft 3 veckors semester, jobbade en sväng och nu inne på semestervecka 2 av 3, kliver inte i uniformen igen förrän mitten på nästa vecka!!         
Och njuter av lata dagar i solen med nära och kära, sen har vi lite andra MYCKET spännande planer till hösten, men mer om det i nästa inlägg!    Tills dess önskar jag er alla en fortsatt skön sommar!  

Bilderna är tagna av fotograf Annika Rosenqvist, Danmark
               

Bjuder på två bilder i denna blogg, den första är från dagens träning, fotograf Paula Seise, den sista är tagen med min mobilkamera i garaget på jobbet men demonstrerar tydligt det som summerar mitt kära blockmongo;den hysteriska men ändå tomma blicken av galenskap!  

Det var länge sedan sist och det beror inte på att vi legat på latsidan helt utan vi har hunnit med ett genomfört MH med 1:a på skottet - många undrar varför man gör sig mödan att genomföra MH med ett blockmongo som fyller 7 år? - Jo, för att jag behöver det för att tävla Mondioring!
Annars hade jag nog inte lagt energi på det och kan bara säga att jag är glad att jag hade en duktig och rutinerad beskrivare..    
Vi har oxå hunnit tävla lite!
Vi har genomfört 2 starter i lydnadsklass 2 med två 1:a priser på 176.5 respektive 184 poäng, en klassvinst och en bronsplats som resultat!      

Nu är det ju så att blockmongot inte "är som alla andra barn i hagen" men det var nyttigt för oss att komma ut och känna på lite tävlingsnerver, här närmast laddar vi för Mondioring debuten i Danmark!    

Och såklart, av olika anledningar har det inte blivit så mycket skydd på sistone då vi haft begravning, vi har varit bortresta, figgen var bortrest och sen nu, lagom till slutspurten är TYVÄRR vår figge skadad!    
La ut ett nödanrop på Facebook och blir rörd över hur många som hörde av sig och erbjöd hjälp  , bland annat en figge vid namn Christopher Lundell och vi hade en första träff idag och körde igenom programmet och vilken trevlig figge! Duktig och ödmjuk!!   Sånt gillas! Och ja, vi har en hel del att göra, vi är ju rookies och för vår del handlar det inte om att slipa detaljer sista veckorna utan vi ska försöka få till en helhet överhuvudtaget!    
MEN även om jag köper valp nu, så är det ju typ 2 års väntetid innan jag får testa att tävla MR, SÅ med mottot;

"ingen minns en fegis" så kör vi nu för vad tygen håller!      
Apropå valp så är jag galet valpsjuk just nu!  
Redan för ett år sen, med Zlatan, pratade jag om att "Zlatan behöver nog en lillasyster"...  

Sen får vi se om det blir en randig eller en malle denna gång, har både en kombination randiga som lockar och sen finns en speciell malletik jag vill ha efter men båda dessa ligger lite framåt i tiden så den som lever får se helt enkelt! Men denna gång, efter all jävla otur med sjuka hundar o s v, så köper jag mig en tävlingshund!

Räcker den för tjänst oxå - kalas! Skulle den inte göra det får vi se vad jag hittar på när blockmongot gjort sitt!

Med andra ord så kommer jag satsa från början till slut på valpen - oavsett jobbet..

Just nu njuter vi av ovanligt mycket ledigt oxå, inne på 3:e semesterveckan    , nästa vecka går jag utbildning, följt av en sväng i uniform, sen väntar 3 veckor ledigt till!!  
Vi har haft en fantastisk weekend i Riga och första helgen i juli är det dags för vår danmarkstripp!

Håll tummarna för oss så återkommer jag efter Danish Open, i övrigt önskar jag er alla en härlig sommar!

Ja, vi börjar året bra, idag har blockmongot klarat uppkörningen och är därmed nu officiellt min nya tjänstehund!    

Jag hoppas nu att vi får några friska år tillsammans iaf...
I övrigt så har vi satt lite planer och mål för 2016, för det första har jag bestämt mig för att tävla med Aya i Mondioring i Danmark i sommar!  
Egentligen är hon "ingen MR hund" men nu orkar jag inte vänta längre...   
Mitt enda mål med detta är helt enkelt att få komma ut på tävlingsbanan inom MR, resultatet är faktiskt inte lika viktigt (även om det självklart inte är helt oviktigt för en tävlingsdjävul som man är...) men nu är jag framförallt ute efter erfarenheten då Mondioring helt klart är den sport jag vill satsa på i framtiden!

Nu har jag säkert tagit mig vatten över huvudet här men det lär ju visa sig, pratade om detta med en vän och kollega som har en mallehane hon tränat kontinuerligt och han är nu ca 1.5-2 år och hon svarade mig med: "Nej, jag ska inte tävla i Danmark, jag hinner inte få honom tävlingsklar"....   Men i sann "Eva-anda" och tänket: go big or go home så tänker jag iaf göra ett försök..   Jag menar jag har ju iaf typ 5 månader på mig...  

Sen har jag oxå bestämt mig för att köpa valp i år, med inställningen att jag nu köper en valp JAG vill ha -

som tävlingskamrat!! Skulle hunden räcka till för tjänst oxå - kul!!
Men gör den inte det så kommer jag behålla hunden i vilket fall och köper i såna fall in en tjänstehund oxå...

Det är ingen panik med ny tjänstehund då blockmongot tagits i tjänst idag MEN hon fyller trots allt 7 år och ny tjänstehund odlar man liksom inte upp på en kvart....  
Har landat lite i sorgen efter fina Zlatan och det är galet vad jag kan sakna honom ibland  .. men var ju valpsugen redan innan han blev dålig och nu har jag rannsakat mig och verkligen funderat på vad JAG vill....

SÅ vad blir det för valp då?? Ja, den som lever får se.. Har anmält intresse på både malle och HH faktiskt...
Känner att jag haft lite otur med mina mallar på sistone och har ända sen jag fick ta bort Flex velat ha en ny HH så varför inte?!
Dock finns en specifik malletik jag gillar och hoppas att det ska avlas på under året så jag tänker iskallt låta "ödet bestämma"... Eller - vi får se vem som hinner först?!... 
Vi får se vad det blir - det enda jag är säker på är att denna gång vill jag ha en tik!

Och ska jag ha en HH vill jag ha en ljus...
JA, jag vet - en bra hund är en bra hund och då spelar utseendet ingen roll..
Men för många gånger har jag låtit mig övertalas av uppfödare att byta kön e t c men denna gång tänker jag stå fast vid mina önskemål - vem vet?! Kanske inte blir nån valp alls under året - men planen finns och sen får vi se vad som händer...  

Har självklart oxå planerat in nån enstaka lydnadstävling under året - för att få testa av tävlingssistuation innan Danmark samt ett MH, enkom för att det krävs för tävling annars hade jag nog inte engagerat mig med en 7-årig hund som är i tjänst liksom...  Men vi har helt klart lite att pyssla med närmsta halvåret...   
Men nu är det dags att krama kudden - imorgon checkar vi ut för helgen jag och fästmannen och bor på hotell  och umgås med lite härligt folk i Norrköping, TACK lillasyster Malin och mamma för hjälp med knattevakt under helgen    och avslutar med att jag önskar er alla en härlig fortsättning på året och vi hoppas att våren kommer snart..  

Dags att summera året som gått och vilket år det varit!
Som alltid både toppar och dalar, i skrivandets stund så är vi mitt i julledigheten och jag hoppas att ni alla har det lika gött som vi har det men ska som sagt försöka summera året som gått och fokusera på de större grejerna så inte detta inlägg blir för långt...  

Vi började våren med att få besked att vi kvalat till landslaget för FMBB! (BelgarVM)      

Helt galet då jag bara haft hunden totalt under sista fjärdedelen av kvaltiden men vi lyckades komma med iaf och första veckan i Maj spenderades i Tjeckien där Zlatan och jag hade lärorika dagar ihop med resten av svenska laget!

Stort tack till ALLA inblandade!  

Jag genomgick också en gastric by-pass operation 3 veckor innan avresa!...    så okej, matten kanske inte var helt i toppform he he...  
Var en otroligt häftig upplevelse att åka utomlands och tävla mästerskap - mitt råd är - får du chansen så ta den!
Zlatan och jag gjorde rent prestationsmässigt våra sämsta tävlingsdagar nånsin men trots det är jag nöjd med vår 8:e plats - av 18 ekipage!  
(Och med stundande diskussion ang internationella regler och bedömningar i just lydnad så är jag ännu mer nöjd att vi inte nollade något moment - någon av dagarna..)

Efter VM i Tjeckien hade vi en härlig helg i Halmstad då en fransk figge, Victorien Dupuy, var inhyrd för ett Mondioring seminarium - tack för allt ni fixade denna helg, Frida & Jesper!  

Sen i somras blev Zlatan som bekant dålig och började få "anfall/neurologiska episoder" och vi kämpade med detta, provtagningar, utredningar, hjärnröntgen och medicinering men efter 7 månader och det hela bara eskalerat hela tiden - så kom vi till en punkt där det blev ohållbart och Zlatan fick somna in..  

Senaste 2 åren har vi fått ta bort 3 hundar....      
Augusti 2013 fick Flex somna, bara 10 månader gammal, p g a kronisk sjukdom, 2014 vacklade hälsan för malletanten Tix som fick somna in, i december för ett år sedan, och 11 månader senare, alltså November 2015 fick fina Zlatan somna in... Det finns fan ingen rättvisa i världen...

Att det varit tungt och otursdrabbat på hundfronten senaste åren kan man ju säga utan att överdriva...
Men nu ska vi inte gräva ner oss i detta men kan bara säga att det var tur i oturen att blockmongot fanns hemma då Zlatan fick somna för personligen ville jag inte se åt en hund på minst ett halvår eller så, hade kunnat tänka mig att byta uniformen mot kassan på willys typ...
MEN då man är hundförare till yrket så gäller det ju bara att bryta ihop och komma igen... 

MEN nu ser vi fram emot 2016 istället då jag ser fram emot att få lilla blockmongot (Aya alltså) i tjänst och min förhoppning är oxå att vi ska få tävla lite Mondioring nästa år!      

Och privat har det hänt en hel del oxå, har slutat röka, nått min målvikt och tappat totalt 42 kg!  

Dessutom så under juldagen, då jag precis kört ett pass hundträning vid den härliga stugan där julhelgen spenderades med svärföräldrarna och Christoffer mötte upp mig då jag avslutat ett pass lydnad följt av uppletande i skogen och vi gick ner till bryggan (hans favoritplats på jorden typ..) och tittade på den rosafärgade kvällshimlen så överraskade han mig med att gå ner på knä och fria!!!!!Självklart fick han ett stort JA!
Detta firades sen ihop med svärföräldrarna, med min favoritskumpa, som han dessutom lyckats smuggla med en flaska av...       
Annandagen åkte vi hem, mötte upp knattarna och firade jul med min familj, supermysigt!        
Och ikväll har vi haft vår egen lilla julafton här hemma, i vår koja i skogen, och vi kommer avsluta detta år med god mat och festligheter här hemma i goda vänners lag och jag ser mycket fram emot 2016, jag råkar nämligen ha lite vilda planer för nästa år!    
Avslutar med att önska er alla God Fortsättning och Väl Mött 2016!!!      

Det har tagit lite tid innan jag orkat skriva det här inlägget men behövde landa lite och få lite distans...  
Förra onsdagen klev vi i uniformen för en ny 7-sväng men den kvällen slutade inte som väntat..
Vid kl 22 på kvällen fick Zlatan ett kraftigt anfall i tjänstebilen!    

Där stod jag, på jobbet med en hund med anfall, de senaste anfallen har varat i timtal dessutom och nu blev situationen ohållbar... 

Jag har senaste månaden fått sjukskriva mig akut två gånger för att Zlatan fått anfall i samband med att vi skulle åkt till jobbet, bokstavligt talat så har anfallet kommit i princip då jag snörat på mig kängorna..
Men denna gång hann vi jobba ett par timmar först och han var pigg och glad och sig själv innan anfallet kom och det hände inte heller något speciellt innan det bröt ut heller... 

Men jag kan ju knappast lämna en hund med pågående anfall i bilen och fortsätta jobba och inte heller kan jag ta ut honom då han har anfall för han kan ju inte gå utan rasar ihop o s v så det blev ett riktigt tungt samtal med chefen och sen färd in till Bagarmossens Djursjukhus för avlivning...  

Senaste 7 månaderna har jag kämpat för denna hund, blodprover till tusen, blodtryckskontroll, undersökningar, MR- Röntgen på hjärnan, medicinering och det hela har bara eskalerat hela tiden, antalet anfall ökar stadigt, tidsspannet mellan anfallen har minskat, nu var vi nere på ett anfall i veckan och veterinärerna stod handfallna...  

Inte för att de inte försökt ta reda på vad som felar - det har de och vi har gått hos neurologspecialisterna på Albano och jag har även rådfrågat andra veterinärer/ kliniker men tyvärr blir Zlatan ett sånt fall där man vet att nåt är fel men inte kan diagnosticera exakt vad...

Och framförallt kände jag att jag kunde inte längre utsätta honom för detta bara för att jag inte vill släppa taget och envist höll i hoppet att vi skulle hitta en bot till slut...  

Men fy satan så orättvist det känns... För 2 år sen fick jag ta bort Flex, alldeles för tidigt och förra vintern fick jag ta bort Tix, som förvisso var 10.5 år gammal men ändå.. och jag kan inte nog beskriva känslan av maktlöshet och hur jävla orättvist det känns... det finns massa djurplågare där ute som minsann får behålla sina hundar friska men en annan som FÖRSÖKER ge dom ett bra hundliv?! 
Vi fick bara 14 månader ihop med Zlatan men vilka månader!!  
Så mycket roligt vi har gjort ihop, både privat, på jobbet och på tävlingsbanorna!
Busar vi hanterat på jobbet, hur hans inställning förvandlades då jag tog fram munkorgen och han tryckte ner näsan självmant, hur han ständigt tiggde mat, våra träningar, lydnads och MR läger och tävlingar och då inte minst FMBB i Tjeckien!
Och hur han totalt klev rakt in i hjärtat från dag ett och sen dess har det varit "mattes hund"..  
Min älskade krigare, kollega och stora nallebjörn! En hund med lika stort hjärta som kropp!  

Hade detta nu bara gällt mitt eget privata hunderi kan jag ärligt säga att jag vill egentligen inte titta åt en hund på minst ett halvår nu!!  
MEN medaljens baksida då man är hundförare till yrket är att det finns liksom inte riktigt tid för att läka och sörja utan det är bara fokus framåt, full fart och få in nästa hund i tjänst!

Och här vill jag verkligen ge ett stort fång rosor till mina kära vänner och kollegor, utan er hade jag inte tagit mig igenom denna passvända i såpass hyfsat skick som jag ändå gjorde...  

Och här är det nog "tur i oturen" så att säga att jag redan hämtat hem blockmongot, för annars vete fan om jag inte bytt uniformen mot typ ett jobb i kassan på Willy:s...  
MEN i och med att hon redan finns här hemma så har jag ju liksom inget annat val än att engagera mig i henne för hon måste ju ha en vettig tillvaro hon med!  

Så nu är fokus att köra upp henne som tjänstehund fortast möjligt och som sagt, vissa dagar förstår jag verkligen vad förra matte/ uppfödare Sandra menade med att detta är en svår hund att dressera... maken till teflonhjärna har jag sällan upplevt... Men skam fan den som ger sig eller hur?!  
Men avslutar med att säga till Zlatan: sov gott min älskade vän, vi ses i Nangijala!  
R.I.P Prosports Corak 2010-05-17 - 2015-11-18