I förra blogginlägget berättade jag att Zlatan mådde fint och inte haft fler "neurologiska episoder/anfall" sedan i Juni... I helgen gick ju det över kan man säga...  

Han väckte mig fredag natt och hade ett "anfall", stressad, desorienterad och han stod rakt upp och liksom "tittade sig över axeln" åt vänster, flertalet gånger..

Ringde genast till Albano Djursjukhus och igår träffade vi neurologen igen!

Hon tror att Zlatan har epilepsi då han nu uppvisar tydligare muskelkramper i sina "anfall"....
Vi ska göra en MR Röntgen på hjärnan den 7/9 och om den inte visar något annat blir alltså diagnosen Epilepsi...  

Hjärtat blöder, jag känner en uppgivenhet som är svår att förklara - hur jävla mycket otur kan man ha?!
Vi fick 10 friska fartfyllda månader tillsammans innan detta utvecklades....

Många undrar naturligtvis vad jag ska göra nu och ja, det undrar jag oxå!  

Min grundplan är att ha is i magen, förhoppningsvis kan vi fungera och leva som vanligt med medicinering!  
Och vi kommer fortsätta jobba, träna och tävla - förutsatt att medicineringen fungerar naturligtvis, för i övrigt så är han som vanligt, glad och sprallig och behöver ett aktivt liv för att må bra!  
För om medicineringen funkar som den ska så borde vi kunna jobba, leva och träna som vanligt och slippa anfall...

Sen är det SJÄLVKLART så att skulle jag märka att han blir sämre eller på något sätt mår dåligt av att jobba som tjänstehund så kommer han tas ur tjänst OMEDELBART!
För han älskar att få jobba och behöver som sagt vara aktiv för att må bra över huvudtaget...

Jag inser dock att om det eskalerar åt helvete så kommer det troligtvis gå rätt fort..
Så kommer hålla ögon och öppna, för kommer behöva ta in en hund till, gärna en tik på 1-2 år och inte så viktigt vilken kostym hon har så länge det är en bra, stabil och vettig hund!  
Sen klappar hjärtat extra för mallar, de randiga o s v men det viktigaste är att jag kommer INTE ta hem nåt as till vrak i ren panik!  

Och som sagt, loppet är ju inte kört ännu utan förhoppningen är att vi ska få till en fungerande medicinering...
Men visst känns det skit, efter all jävla otur med sjuka hundar så hade jag äntligen hittat en bra, stabil trevlig hund som verkligen funkar bra i jobbet och som stulit mitt hjärta totalt...
Oerhört stolt över att jag haft honom i tjänst nästan lika länge som jag ägt honom, vi har tränat och tävlat, FMBB inte minst!
Och vi närmar oss 1-årsdagen tillsammans i mitten av september och redan upplevt så mycket ihop, imorgon drar vi på uniformen igen och jag hoppas att vi får göra det tillsammans i många år till...