Säger vi till Sockrets Aya, a.k.a "blockmongot"...    

   
Aya är en galen tik på 6 år som fungerat mestadels som "familje/stallhund"..
Matte Sandra är en duktig tävlingsförare och de tävlade en klass 1 för ett par år sen men sen har Aya mest fått "hänga med" och hon har en bra allmänlydnad!

Spännande blev känslan då jag pratar med Sandra i telefon och hon upplyser mig om saker som: "det där är den svåraste hund jag tränat i lydnad"...  
VA?! Så får man inte säga EFTER att nån tagit hem hunden redan?!     

Skämt å sido så har Sandra lagt en bra grund men det har saknats lite regelbunden träning och utveckling och redan då jag gick ut med att Zlatan var dålig kom Sandra med det generösa erbjudandet om att jag fick ta över Aya istället!
Nu tog det en stund innan jag nappade på det generösa erbjudandet men förbannad glad för förtroendet är jag iaf!  

Och efter att hon varit på prov hos mig i tre veckor så var vi idag hos Polisen och gjorde arbetsprov för väktarhund och Aya blev godkänd!  

Anledningen till att man gör ett arbetsprov, d v s "L-test light" istället för ett regelrätt L-test är helt enkelt att hunden är äldre än 4 år....
Aya ser lite galen ut då en örontipp saknas, likaså saknas en baktå och ja, detta beskriver litegrann hennes personlighet... "överallt och hela tiden"...  Hon är dessutom lik hyenan i filmen Lejonkungen och kallas därmed även för "Edd"...
Matte Sandra som även är uppfödare till Aya upplyste mig om att hon kunde slakta nån filt i bilen o s v, detta har det inte funnits tillstymmelse till under dessa veckor fram till idag då..
Jag hade den osmakliga idén att ta ut Zlatan och köra lite och då passade Aya på att slita sönder golvmattan i bagageluckan...    

Men nu ska vi lägga krut på dressyren ett par veckor framöver och sen kommer hon köras upp som tjänstehund och tanken är att avlasta Zlatan, de får helt enkelt arbeta som parhästar!  

Jag ville ju egentligen köpa valp men då Zlatan är dålig är jag tvungen att säkra upp med en back-up fort...
Och har också bestämt mig för att satsa på Mondioring med Aya, kanske inget man gör med en 6-årig hund annars men varför inte liksom?!    
Annars kommer det ju ta flera år till innan jag får testa att tävla MR!

Och farbror Zlatan då?!
Jo, för nån vecka sen hade han ytterligare ett kraftigt anfall och vi fick åka in akut igen..  
Jag åkte nu in med inställningen "Vi behöver en ny handlingsplan, denna funkar inte"...

Efter många långa diskussioner, tester o s v står det klart att de kan inte tala om vad som är fel, de vet inte hur de ska få reda på vad som är fel och eftersom vi inte vet vad som är fel kan vi inte heller sätta in nån behandling...
Flertalet blodprover, urinprov, blodtrycksmätningar, undersökningar och hjärnröntgen och fortfarande inga svar...  
Epilepsimedicinen fasas sakta ut då Zlatan låg på högsta dosen men den uppenbart inte hade nån som helst verkan...
Så vi får helt enkelt avvakta lite och se men hittills har det varit en mörk och oroande utveckling..

Blod och urin är skickat på analys till USA, samma veterinär som hittade svullnaden i hjärnan...
Varken veterinären eller vi tror det kommer ge något svar egentligen men det är helt enkelt sista halmstrået....
Så håll tummarna nu, nu har vi stökat med detta i 5 månader och jag hoppas sååå att vi får fler dagar ihop som idag, idag har nämligen Zlatan klarat årets uppkörning galant!  

Det är också något som är svårt att hantera i sjukdomsbilden, för "mellan dagarna med anfall" så är han ju sig själv och klarar av livet precis som vanligt..  
Självklart önskar jag att han var frisk punkt, men ibland vore det nästan lättare om han var sjuk hela tiden liksom..

Nu ska jag krypa till kojs, nöjd efter en härligt lyckad "hund dag", GRATTIS oxå till Maria & Mix som oxå klarade arbetsprov och uppkörning idag och grattis till mina 3 andra kollegor som oxå blev godkända på årets uppkörning!

Nu ska vi ladda om batterierna med en helg fullspäckad med mys med hela flocken, sen kör vi för vad tygen håller! Happy Halloween!      

Förra måndagen var vi på återbesök på Albano, då hade Zlatan ätit medicin i ca 3,5 veckor!
Och under denna period har han haft ganska kraftiga biverkningar såsom vinglighet, ökad aptit och törst e t c MEN detta har sedan gått över och det verkade som att medicinen "satt sig"...  

Så vi var på Albano kl 9 på måndags morgonen och fick grönt ljus - nu skulle vi köra på och leva som vanligt - var galet lycklig och lättad!!  

MEN såklart varade det inte... endast några timmar faktiskt... vid lunch - samma dag - så fick Zlatan det kraftigaste anfallet någonsin!!      

Ögonryckningar (horisontell nystagmus), vinglighet, stressad och desorienterad och detta höll i sig - jag fick order om att ge ytterligare medicin vilket jag såklart gjorde och bibehöll telefonkontakt med veterinärerna under dagen MEN det gav aldrig med sig iaf..
SÅ vid middagstid åkte jag in till Albano igen, akut, det slutade med att då jag till slut lämnade honom, vid kl 20 på kvällen - pågick fortfarande anfallet!!   

Zlatan fick läggas in på intensiven under natten och en djursjukvårdare överavakade honom ständigt då de var rädda för nytt anfall och ville kunna ge läkemedel intravenöst direkt om något hände...  

Men dagen efter så fick jag hämta hem honom på eftermiddagen, då var han återställd och har lyckligtvis inte haft några fler anfall sen dess!      

Vi har dock höjt medicindosen då han tydligen låg "lågt" i dos...
Men nu är alltså planen att med högre dos kunna leva och köra på som vanligt!  

Dock känns det ju inte jättebra att han har värsta anfallet nånsin - när han väl går på medicin?
När jag dryftade detta med veterinären får jag svaret; "det enda vi kan säga är att för vissa funkar det och för andra inte"....  
Epilepsi diagnosen är ju inte heller huggen i sten men det är helt enkelt deras enda/närmaste gissning just nu...
"Han har ju inga klassiska ep-anfall".. Nej, det vet jag oxå MEN VAD ÄR DET DÅ???
Det konstiga i detta är att inga andra prover visar något fel?!
Inga blodprover, vi har tagit ganska många och inte bara "standardprover", man har kollat blodtryck, hjärta, lungor e t c e t c... Men vi håller kontakten med neurlog och ja, fortsättning följer?!  

Några har frågat om jag inte borde ta Zlatan ur tjänst och kanske avliva honom?!
Missförstå mig rätt nu, jag är INTE av åsikten att man ska rädda alla djur - till varje pris - för sin egen skull!
Jag anser inte heller generellt att man ska sjuka hundar i tjänst så ja, jag kommer få skaffa Zlatan en "parhäst" helt enkelt!....  

Och ett värdefullt och kvalitativt liv för Zlatan ÄR att vara tjänstehund, få vara med och arbeta, träna - OCH kela på soffan!  

Att bara ha ett skal i soffan är inget värdigt hundliv varken i hans eller min värld och skulle vi komma dit kommer han absolut få somna istället!  
(Det kan säkert passa en trevlig liten sällskapshund eller pensionär men en mallehane på 5 år som är van att arbeta?! Nja, jag tror inte det va...)

MEN Zlatan är en grymt bra tjänstehund och framförallt en hund jag verkligen älskar och jag vill vara JÄVLIGT säker på vad diagnosen är "innan jag släcker lampan" så att säga...  

Sen kanske man aldrig får ett riktigt svar/diagnos och skulle det fortsätta nu med anfall titt som tätt trots höjd dos medicin ja, då kommer jag ta mitt ansvar som hundägare och låta honom slippa lida...

MEN skam fan den som ger sig!! Vi krigar vidare och jag hoppas ni håller en tumme för att tygen håller en bra stund till!    

UPPDATERING!!!
Har nu fått ett förtydligande från veterinären och det är anfallen som orsakar svullnaden/ödemet och detta pekar på en medfödd epilepsi, så nu sätter vi hoppet till medicinen!

Igår var vi på Albano igen och denna gång gjordes en MR-röntgen av hjärnan, när jag åkte hem med Zlatan på kvällen var preliminärbeskedet att de inte vet vad som är fel MEN skulle vänta på slutgiltigt svar från specialistveterinär i USA och idag kom svaret och jag citerar detta nedan:

Jag har fått utlåtandet från kollega i USA, specialist i bilddiagnostik.
Han ser förändringar i en del av hjärnan som troligen är en svullnad, ett vätskeutträde (=ödem) som skulle kunna orsakas av epilepsiliknande anfall. 
Som vi pratat om tidigare har det varit en misstanke men anfallen är inte typiska för epilepsi.
Det här svaret gör att jag tycker vi ska behandla med antiepileptika.
Jag skriver ett recept på Phenoleptil ( se hemgångsråd) som finns på apoteket idag.
Boka ett återbesök till mig för uppföljning när Zlatan ätit medicinen i 2-3 veckor..

SÅ det är inte en klockren Epilepsi diagnos utan förändringar/svullnad på hjärnan, sen vet jag ännu inte om svullnaden orsakar anfallen eller om anfallen orsakar svullnaden?!  

Hur som helst är detta naturligtvis läskigt då jag inte vet om han kommer bli återställd eller ej!
MEN en enorm lättnad att få ett svar!!  

Hade jag inte haft anfall på film och sambon som vittne till ett par hade jag nästan börjat tro att jag kanske inbillat mig hela mardrömmen!?

MEN nu startas behandling med Epilepsi medicin, jag hoppas vi ska slippa fler anfall och hoppas såklart att den där svullnaden i hjärnan ska försvinna..
Just frasen: förändringar i hjärnan får mig att tänka tumör men nu ska vi inte måla fan på väggen i förväg utan vi sätter in behandling och får se vad detta ger och vad som sägs på återbesöket!  
Men håll nu tummarna att medicinen fungerar!  
Så min älskade Zlatan slipper må såhär, han har haft ett antal anfall senaste två veckorna och skulle vara underbart att slippa se honom vinglig, stressad och desorienterad...
Kommer uppdatera efter nästa återbesök, avslutar med att önska er alla en härlig höst!      

I förra blogginlägget berättade jag att Zlatan mådde fint och inte haft fler "neurologiska episoder/anfall" sedan i Juni... I helgen gick ju det över kan man säga...  

Han väckte mig fredag natt och hade ett "anfall", stressad, desorienterad och han stod rakt upp och liksom "tittade sig över axeln" åt vänster, flertalet gånger..

Ringde genast till Albano Djursjukhus och igår träffade vi neurologen igen!

Hon tror att Zlatan har epilepsi då han nu uppvisar tydligare muskelkramper i sina "anfall"....
Vi ska göra en MR Röntgen på hjärnan den 7/9 och om den inte visar något annat blir alltså diagnosen Epilepsi...  

Hjärtat blöder, jag känner en uppgivenhet som är svår att förklara - hur jävla mycket otur kan man ha?!
Vi fick 10 friska fartfyllda månader tillsammans innan detta utvecklades....

Många undrar naturligtvis vad jag ska göra nu och ja, det undrar jag oxå!  

Min grundplan är att ha is i magen, förhoppningsvis kan vi fungera och leva som vanligt med medicinering!  
Och vi kommer fortsätta jobba, träna och tävla - förutsatt att medicineringen fungerar naturligtvis, för i övrigt så är han som vanligt, glad och sprallig och behöver ett aktivt liv för att må bra!  
För om medicineringen funkar som den ska så borde vi kunna jobba, leva och träna som vanligt och slippa anfall...

Sen är det SJÄLVKLART så att skulle jag märka att han blir sämre eller på något sätt mår dåligt av att jobba som tjänstehund så kommer han tas ur tjänst OMEDELBART!
För han älskar att få jobba och behöver som sagt vara aktiv för att må bra över huvudtaget...

Jag inser dock att om det eskalerar åt helvete så kommer det troligtvis gå rätt fort..
Så kommer hålla ögon och öppna, för kommer behöva ta in en hund till, gärna en tik på 1-2 år och inte så viktigt vilken kostym hon har så länge det är en bra, stabil och vettig hund!  
Sen klappar hjärtat extra för mallar, de randiga o s v men det viktigaste är att jag kommer INTE ta hem nåt as till vrak i ren panik!  

Och som sagt, loppet är ju inte kört ännu utan förhoppningen är att vi ska få till en fungerande medicinering...
Men visst känns det skit, efter all jävla otur med sjuka hundar så hade jag äntligen hittat en bra, stabil trevlig hund som verkligen funkar bra i jobbet och som stulit mitt hjärta totalt...
Oerhört stolt över att jag haft honom i tjänst nästan lika länge som jag ägt honom, vi har tränat och tävlat, FMBB inte minst!
Och vi närmar oss 1-årsdagen tillsammans i mitten av september och redan upplevt så mycket ihop, imorgon drar vi på uniformen igen och jag hoppas att vi får göra det tillsammans i många år till...  

Oj vad fort tiden flyger förbi!

Lite uppdatering på Zlatan, han verkar må bra nu och har inte haft några fler neurologiska episoder sedan vi var på Albano som jag skrev om sist!  
Så jag hoppas verkligen att det är som veterinären sa att det händer att hundar har en "period" med neurologiska problem och sen händer det aldrig något mer...
Inte vanligt detta då det handlar om ett par hundar per år men det händer..

Har dragit igång lite lätt träning och fys och peppar, peppar verkar det funka!
Skulle jag påstå att vi ligger i hårdträning ljuger jag men måste dock säga att efter en viloperiod så har vi nu fått en nytändning i lydnaden och gällande vår akilleshäl apporteringen fick jag lite goda råd från duktiga vänner och otroligt nog har den funkat riktigt bra nu!   

Var nog nyttigt med en viloperiod och nu är vi taggade båda två, otroligt skönt att se då jag i början på sommaren och precis innan anfallen kom hade en mycket "tröttare" hund i snöret!

Ska hålla mig till min nya plan och ska erkänna att det var ett tag sen jag kände mig såhär taggad, många har undrat om jag ska tävla snart för att kvala till nästa FMBB men har tagit beslutet att INTE stressa detta, hellre att vi står över ett år och slipar formen och sen kan vara med och konkurrera!    

Sen är det en galet rolig och lärorik upplevelse att få vara med och tävla på belgar VM, tro inget annat men känner att jag vill ha oss i bättre form än sist och då krävs tid, jag stressade för att kvala till FMBB 2015 och det straffade sig oxå i form av diverse bakslag i träningen, missförstå mig rätt, jag visste INNAN att bakslag skulle komma då vi rockade på som galningar, det gör det alltid när man inte har en stabil grund men framöver vill jag ha upp en bättre "lägsta nivå" - och kanske inte vara nyopererad själv...  

Apropå min operation hade jag min första komplikation i början på förra veckan då jag gick med magont några nätter på jobbet men 4:e natten eskalerade det ordentligt och jag var tvungen att bryta mitt pass - hann lagom hem innan kramperna blev så kraftiga att jag började kräkas av smärtan - blev mer eller mindre att vända i dörren och åka in akut och 5 timmar efter att jag klev in på akuten låg jag på operationsbordet!  

Då man gör en gastric-bypass kopplar man ju föbi magsäcken och kopplar om tarmarna - då har man en sydd "skarv" där man kopplat ihop tarmarna och då man går ner i vikt kan dessa öppna sig, detta hände mig, det uppstod en "slits" och där ramlade en del av min tunntarm igenom....  
Det sved kan man säga.... De fick gå in, lyfta tillbaka tunntarmen och sy igen slitsar - de hittade flera men då dessa syddes igen nu ses risken som liten att detta händer igen...

Lyckligtvis gick allt bra och imorgon, fredag är det stygntagning!  

I övrigt mår jag bra efter operationen och har nu tappat 32 kg och har bara 10 kilo kvar till normalvikt....
Känns otroligt bra!

Så, nu hoppas jag vi får vara hela och friska resten av sommaren - även om det är en väldigt blöt sådan, och blickar framåt och startar med att min bästa vän sen 20 år gifter sig i helgen och jag ska vara toastmaster och ser fram emot att vara med och dela deras stora dag och njuta av en härlig bröllopsfest!    

Och mycket andra härliga, galna projekt och planer som väntar inför hösten men hoppas vi får nån vända sol och värme till innan sommaren är över på allvar!   

På återseende!

Ja, tyvärr har Zlatan varit dålig en period,   det startade en fredagsmorgon då han var vinglig, desorienterad och hade ryckningar i ögonen, den medicinska termen på dessa ögonryckningar är horisontell nystagmus...
Han hade ett sånt här "anfall" i ca 2 timmar!    
Det blev naturligtvis en snabb tripp till veterinären och vi har tagit flertalet prover och de har undersökt honom ordentligt men kan ej hitta vad som är fel....  
Efter dessa anfall är han riktigt trött och det läskiga är att de flesta anfallen kommit då han sovit....

Dessa "anfall" (vet ej vad jag ska kalla det men kallar det anfall/episod då det går över...) höll på under hela helgen, dock varade de inte lika länge och utan ögonryckningarna men från sömn har han kastat sig upp och varit stressad, vinglig och desorienterad...   

Och jag ringde runt till samtliga djursjukhus (Albano,Bagis,Ultuna; Väsby, Västerort och Strömsholm mfl) men ingen kunde erbjuda något annat än övervakning under helgen och då kände jag att han var tryggare hemma utan att tillsätta stressen av att vara på ett okänt djursjukhus...
Till slut tisdag eftermiddag förra veckan fick vi träffa en Neurolog på Albano!   
Fler tester gjordes och fortfarande inget svar på vad som felar men vi har kunnat utesluta en mängd saker såsom: ormbett, fästingbett, vestibulärt syndrom, epilepsi, stroke, förgiftning mm...
Är ju såklart lättad och glad att inget av detta stämde men man vill ju ändå veta liksom...  

Så det jag och veterinärerna är överens om är att NÅGOT neurologiskt fel var det, men oklart vad!

Enligt vetten så händer det att hundar har en "neurologisk episod" och sen händer det aldrig igen, livet går vidare, det kommer aldrig tillbaka....eftersom detta höll i sig i totalt 4 dagar så var jag såklart livrädd under tiden - det kan fan inte vara sant tänkte jag, skulle vi bara få 8 månader ihop?!
Men men, det viktigaste för mig är att Zlatan mår bra nu!  

Och peppar, peppar har vi nu jobbat en sväng och sakta tagit tag i träning igen och än så länge verkar det funka!
Neurologens råd var att leva som vanligt och uppstår detta igen så kommer vi gå vidare med utredning...
Då blir det ryggmärgsprov och en MR-röntgen...

Ska erkänna att tanken på en lillasyster till Zlatan kanske känns mer aktuell nu men kände ändå att jag vill inte köpa hund "i panik" så att säga så jag avvaktar och hoppas jag och Zlatan får ge järnet först!
Så håll nu en tumme för oss....

I övrigt har vi massa spännande och kul grejer på gång, här närmast väntar en helg på High Chaparall för hela familjen!  
Varit en dröm för mig sen knattarna kom men fick tips att vänta tills de var i skolålder så de riktigt kan njuta och uppleva allting och vet inte vem som är mest exalterad - jag eller knattarna?!  
TACK MALIN som passar Zlatan under tiden!   

Dessutom har det ÄNTLIGEN börjat röra sig på vågen oxå, stod ju still första 3 veckorna men har nu tappat totalt 25kg! Då med -10 på diet inför operationen och nu -15 kg senaste 7 veckorna...  
Nu har jag 17 kg kvar till målvikt och det känns heeelt okej.. 
Sparat ett par jeans jag ville ha då jag gått ner lite - de är ju självklart för stora nu istället....  

Nej, nu väntar en kaffe i soffan och planen för guldhunden framåt är att ta tag i Klass 3 träningen och lägga på fysprogrammet igen! 
Hoppas nu att vi får en skön och solig sommar, på återseende!      

Bättre sent än aldrig får man väl säga om detta inlägg...  

Vi har varit och tävlat VM!
Den 6-10 Maj gick FMBB (Belgar VM) av stapeln i Tjeckien!
En väldigt kul erfarenhet och vilken vecka vi hade!   

Vi startade helgen innan med att besöka vänner och gå på dop och sen fortsatte vi och besökte även Holländar VM i IPO som gick av stapeln i Falkenberg - mycket trevligt arrangemang och kul att träffa på gamla och nya bekantskaper och kika på duktiga randiga!
Då söndagskvällen kom bilade vi alltså från Falkenberg vidare till Tjeckien, många långa timmar i bilen blev det men Zlatan tog det hela med gott mod!  

Dock märktes det under VM veckan att det var betydligt varmare där än här hemma och första tävlingsdagen av två hade vi 30 plusgrader!    
Och vi gjorde inga höjdarprestationer någon av dagarna, med handen på hjärtat får jag erkänna att dessa två tävlingsdagar var nog de sämsta två vi gjort hittills!  

MEN då vi tävlar vårt första VM har jag bara haft honom i 7 månader och han har aldrig hållit på med tävlingslydnad innan så målet var att inte nolla nånting och det målet lyckades vi iaf hålla även om poängen inte var med oss...
Men vi slutade på 8:e plats av 18 ekipage och utan nollor i protokollet så topp 10 på vårt första VM får väl duga liksom!    
Och mycket kul har vi haft med alla nya och gamla bekantskaper i svenska laget, TACK ALLA för en otrolig vecka!!   
Vi hann till och med besöka ett tjeckiskt krokodil zoo en av dagarna, i trevligt sällskap dessutom..
Tjeckien som land var också fascinerande och rekommenderas absolut!

Vi behöver helt enkelt träna mer och få mer erfarenhet!
Och det var planen då vi kom hem, vi har ju tränat internationell lydnad i 2 månader och helgen efter vi kommit hem var det dags för en klass 2 tävling på hemmaplan!
Stackars Zlatan fick nöja sig med en genomkörning och dagen efter tävlade vi och nollade tyvärr läggandet då han satte sig så fint men då vi tränat sättande istället senaste 2 månaderna så köper jag det misstaget faktiskt...
Trots detta så knep vi ett 1:a pris på 172.5 poäng, 2:a plats och tog därmed LP 2 oxå!    

Sen var det dags veckan därpå att återgå i tjänst och tillbaka till vardagen men på 2 dagars tid så växte det ut en konstig "knöl" på Zlatans lår, ingen finne eller så utan som en naken bit vävnad liksom... han var väldigt irriterad av denna och då jag inte visste vad det var så åkte vi in och skar bort den och knölen skickades på analys, väntar fortfarande svar men hoppas självklart på nåt ofarligt!    

Och den kreativa herren har lyckats knäcka sönder tratten och då fick han ha munkorg -  han fick några stygn på låret efter knölborttagningen - dock lyckades han få av sig korgen och slet upp sina stygn så det var bara att åka in och sy om dessa....   
Nya stygnen hann sitta några dagar innan han i en obevakad nanosekund (hade tagit av tratt + munkorg och han stod och åt mat så tog jag nåt steg åt sidan för att räcka nåt till barnen) och i den jävla nanosekunden lyckas han slita upp stygnen IGEN!!!!!!    

Suck... kände inte att det var nån mening att sy om honom en tredje gång - det läker ju ändå men tar lite längre tid... Och imorgon är det dags att nöta uniform igen - dock bara 2 nätter - sen drar vi ner till Halmstad på Mondioring Seminarium! Ska bli galet roligt!
Men stackars Zlatan har ju inte gått för fullt på ett par veckor nu så jag anar att han kommer ha jävligt roligt på lägret...    

Ska för ordningens skull förtydliga att knölen bara satt fast i huden och det var alltså inget större ingrepp och har rådgjort med veterinär som inte ser några som helst hinder för att träna lite på seminariet!!

Efter detta ska vi återigen ta tag i lydnaden och målet är fortfarande att starta klass 3 innan året är slut, dock måste vi på allvar ta oss tid och träna apportering ordentligt och befästa momenten så tävlandet blir det lugnt med under sommaren!  

I övrigt är jag valpsjuk typ varannan dag... Men vad ska jag välja.... Malle?? HH?? Kelpie???

Tankarna är många men tiden får väl utvisa vad det blir, i övrigt händer mycket spännande i vårt liv och jag är galet tacksam över min fina kärlek och vår tokiga, härliga familj!  

Många hör av sig och undrar hur jag mår efter operationen, tack för all gullig omtanke men sköter jag bara mat och dryck så mår jag ganska bra efter operationen även om den där vågen inte rör sig neråt så fort som JAG skulle vilja.. Tålamod är ju som bekant inte en paradgren!    

Nej, nu ska jag krama kudden och förbereda ny arbetsvecka, på återseende!

Så var operationen gjord, i onsdags rullades jag in på Akademiska Sjukhuset i Uppsala för min Gastric-Bypass,

operationen gick bra men när jag vaknade på uppvaket hade jag riktigt ont - i axeln!!
Visade sig att jag vaknat till då de skulle flytta mig från operationsbordet till en annan säng och då slängt ut arm/axel för att hjälpa till...   

Detta är lyckligtvis inget jag minns men ont i axeln hade jag ett par dagar efter - och ja, på uppvaket hade jag ganska ont i magen också... Men fick smärtstillande under hela tiden jag låg inne och tyckte då livet kändes rätt ok, har 5 hål på magen som de dragit ihop med nåt som ser ut som häftklamrar ungefär...  

Hade första 2 dagarna efter operationen lite problem med blodtryck och puls, låg ganska lågt i värdena och detta beror troligtvis på att jag dietat riktigt hårt inför operationen och kroppen var ganska svag...  

MEN nu är jag hemma och skrider fram lika snyggt som en skitnödig lucia och har fortfarande vissa svårigheter då jag ska sätta mig upp/ner men det går framåt!   

Äter enligt anvisningar och det funkar riktigt bra så länge jag inte äter eller dricker för fort och måste verkligen tacka för alla fina hälsningar som inkom via facebook, sms och telefon!
TACK! Värmer gott i hjärtat ska ni veta!  
Och har haft en enorm hjälp av älskade sambon   som omhänderpysslar mig ordentligt och har oxå haft en grym hjälp av lillasyster Malin och Matilda - ni är värda er vikt i guld tjejer!!  

Hade oxå en tävlingshelg bokad (nästa helg) men har beslutat mig för att hoppa över den då jag känner att jag inte hinner läka ihop tillräckligt... får vänta tills stygnen är tagna iaf..  
Som min kloka vän Maria påpekar; det är dumt att chansa, du har bara en kropp och en chans, tävlingar kommer det flera av!

Har varit ute en stund i solen och testat att träna lite lydnad idag, lite svårt är det då man inte kan gå riktigt normalt eller böja sig ner så det är tur att bästa sambon är med som TL och support!  
Och Zlatan var överlycklig!  
Han har i flera dagar sprungit in i barnens rum och hämtat diverse leksaker och gosedjur och i princip kastat dessa på mig med en uppfodrande blick!  
Han är ju van att både jobba och träna en hel del men har nu fått nöja sig med enbart promenader...

Och nu ska jag fokusera på att läka, självklart vill ingen vara inaktiv med endast ett par veckor kvar till VM och vi är absolut inte i vår bästa form men vi tar oss med ett brett leende oss an rollen som lagets maskotar om inget annat!
Ja, vi ska tävla, även om jag i mörka stunder funderar på att skita i det då jag inte har möjlighet till samma träning och slipning som jag antar övriga ekipage ägnar sig åt men vi gör det vi kan och försöker ha roligt på vägen!

Nu ska jag ta mått på Zlatan då jag tänker beställa ett "VM Halsband" för ska vi nu göra detta så kan vi ju "look good doing it"!  
Puss å kram till er alla därute!